Att köpa häst handlar mest om säljaren

Att köpa häst är något av det roligaste och svåraste man kan göra, det är ju så viktigt att det blir rätt. Levande djur vet man ju aldrig riktigt hur de reagerar på saker och ting, och någon som har varit världens snällaste innan kan med nya rutiner bli helt annorlunda. Och den andra vägen så klart - ett djur som varit missnöjd i livet kan istället må bra om den hamnar hos rätt person.
 
Hur vet man då att man är rätt person för just den hästen? Det vet man inte. Du kan provrida och ju fler gånger du provrider desto bättre bild av hästen kan du få, men mer än så kan man oftast inte göra - om man inte köper en foderhäst eller medryttarhäst eller liknande.
 
Bästa sättet att hitta rätt häst på tror jag är att hitta rätt säljare. Det skiljer så otroligt mycket på bra och dåliga säljar och du måste hitta någon som passar dig och din hästhållning.
 
 
Lite exempel från när jag letade häst;
När jag berättar att min tanke är att ha hästen under två år och utbilda den för att sedan sälja (och nu pratar vi om en fyraårig ponny) svarar säljaren "jag vill inte att den ska bli en vandringspokal.".
Efter det kände jag tack men nejtack. Om man säljer en ponny efter två år har man inte använt den som vandringspokal. Det är bara att inse fakta - de flesta ponnyer säljs efter 2-4 år, beroende på hur barnet som rider växer. Äldre hästar behålls ofta som sällskap när man kan, men jag tror få har hjärta att ha en ung och frisk ponny bara gåendes i en hage i 20 år tills den dör. Vem skulle hon sålt den ponnyn till egentligen? Någon med massa ungar så att hästen kan ärvas? Det är heller inte någon garanti, vem säger att nästa barn passar lika bra som det första?
 
"Jag vill ha 25.000:-" sagt om en liten korsningsponny av två raser jag inte skulle vilja blanda. En valack så helt utan avelsmöjligheter för framtiden. Fem år, insutten och typ skrittad med ledare.
 
Eller fallet med ponnyn jag ville köpa där säljaren inte gett ut telefonnummer, utan bara mailadress. På mina mail om veterinärbesiktning var svaret "jag ska kolla upp när vi kan och återkomma imorgon" typ tre gånger. Åka och kolla på hästen fick jag göra utan ägaren närvarande. Den där imorgon kom aldrig..
 
 
Att jämföra med Fiffis säljare där det aldrig var några problem, trevlig att prata med i telefon och provridning kunde ordnas samtidigt som jag var på kusten på semester. Jag har både ringt och mailat med massa frågor och alltid fått trevliga svar. Veterinärbesiktning ordnades omgående och sen hjälpte de mig att få hästen på lastbil hit upp. Med en trevlig och bra säljare kommer det inte vara några problem att hålla kontakten ett tag så att man kan få hjälp och tips på vägen - något jag värdesätter väldigt högt.

Detox delux

Just nu sitter jag på en Swebus påväg till min morfar. Där kommer jag stanna hela helgen och bara ta det lugnt.
Fiffiluring vilar och är förhoppningsvis fit fot fight att börja ridas när jag kommer tillbaka.
 
Morfar har ingen dator. Som extra krydda tänker jag därför (försöka) vara utan mobilen. Det blir liksom en kommunikationsdetox.
 
Välbehövlig sådan.
 
Man måste inte kolla mailen tre gånger i timman, surfa aftonbladet och hästnet resten av tiden. Man dör inte av att inte läsa de senaste uppdateringarna på alla bloggar.
Tror jag i alla fall (;
 
Här kommer finnas lite tidsinställda inlägg ändå, för ni som läser har nog fortfarande tillgång till dator och internet (;

Ute på promenad

Idag hade jag med Maria till stallet som fick hälsa på den nya lilla stjärnan. Vi tog en liten promenad i grannskapet, en av de vägar där jag kommer att rida i framtiden.
 
Fiffiluren skötte sig väldigt bra (det nya tränset passade!) och gick hela tiden fram överallt, även på de läskiga ställena. Vi passerade grannen med lastbilar, grannen med hästar och grannen med massa skällande hundar utan problem. Min söta lilla ponny traskade på brevid eller strax bakom oss hela tiden, drog aldrig och behövde knappt ens bromsas. Hon är allt en underbar liten ponny!



Husdjursagronom och kaninägare med hästar i både hjärtat och hjärnan som skriver om livet. Muar heter min fina gulsvarta häst (men han kallas bara för Murre), en av drygt tjugo akhal tekéer i Sverige. Ni når mig via bloggen eller k.ramo@live.se