Hemmapyssel och dressyrminnen

Sitter och pysslar lite med sista inlämningsuppgiften för i år, har uppdaterat mammas hemsida (karinshardesign.se) och ska strax börja tvätta. En promenad med kaninen och redigering av torsdagens hoppbilder samt filmerna ska också försöka hinnas med.
 
Kommer inte hinna till stallet varken idag eller imorgon eftersom jag jobbar och behöver både äta och sova. Inget konstigt, hinner sällan rida när jag kör helhelger och var inställd på det redan från början.
Fick dock lite småpanik över detta precis nu när jag insåg att jag och Fiffi gör vår första tävlingsstart på fredag. Det är typ mindre än en vecka och vi har tusen saker vi borde vara bättre på innan dess.
 
...ska nog försöka lägga upp en plan med det viktigaste ikväll.
 
Allt hinner jag definitivt inte fixa på fyra dagar.
 
Dags att leta upp och lära sig dressyrprogrammet också... Vill inte göra bort mig genom att rida fel i alla fall!
 
 
Min första dressyrtävling, på ridskolan med araben Zaandor. Den gick uruselt. Fast å andra sidan hade domaren nog lite höga krav för av alla startande var de enda som red på "godkänd" nivå (typ 55 %  kanske?) ridskolechefens fru och en äldre tjej på privathäst. Kanske inte så bra när alla ridskoleelever inte ens nådde upp till det... Och ungefär där började jag att ogilla dressyrtävlingar. De var ju ändå väldig orättvisa. Mycket bra sak att lära en liten ridskoletjej. Bara de med egen häst och vuxna som ridit i 40 år klarar av detta, haha.

Banta liten ponny

Operation bantning ska härmed inledas (eller i alla fall efter helgen, lite beroende på hur min sov-status är under helgen, jobbar natt).
 
Min plan är helt enkelt mer motion och inget bete. Kraftfodret som hon ätit under våren på grund av dåliga proteinvärden i höet är helt borta. Ponnyn får gå i ponnyhagen med de andra två smådjuren och inte på det fina gräset. Kanske borde jag sett något tidigare, men bättre efterklok än inte klok alls.
 
Hur ska man då öka motionen? Våra ridvägar är begränsade, det finns två rundor som ingen tar mer än en timma. Några klätterbackar har jag inte sett skymten av och transport för att flytta henne till sådana finns inte heller. En ökning i intensitet måste trappas upp långsamt för att inte påverka hållbarheten.
 
Tusen varv på ridbanan lär ju inte öka hennes motivation att göra ett bra jobb där och är inte heller jätteaktuellt.
Så hur gör man då?
 

Min plan just nu är att få tillgång till grannarnas galoppbana (note to self att ringa och kolla imorgon), kanske rida två gånger om dagen om jag har tid och ork och lust, och sen skritta, skritta och skritta.
 
Om jag vågar blir det barbackasadeln, shorts och en ljudbok nästa soliga dag.
 
 
Ser kanske inte så illa ut på bild men revbenen gick helt plötsligt inte att känna längre...
 
Fler tips mottages gärna!

Gårdagens hoppning i ord

Fiffi var odräglig och het, tittig på vattenmattan, nonchalant överhoppande på smalhindret, arg så  att hon nästan kastade av matten när hon råkade slå i en bom, jättefin, obalanserad, välbalanserad och väldigt trött på slutet.
Kameran hade fullt minneskort men sa inget, var svårhanterad, långsam, för snabb, bra och fokuserad.
Ryttaren var aningens trött, ibland ofokuserad, bra kämpande och svettig.
Medföljaren var fotograf, filmansvarig, bortkommen ryttare och bra ryttare.
 
Bilder och film kommer under helgen!
 
Ponnyn har för övrigt blivit ganska fet och får inte längre äta fint gräs eller sina pellets. Idag inhandlade jag dessutom ett viktmåttband för att ha bättre koll i fortsättningen. Nu ska här bantas!



Husdjursagronom och kaninägare med hästar i både hjärtat och hjärnan som skriver om livet. Muar heter min fina gulsvarta häst (men han kallas bara för Murre), en av drygt tjugo akhal tekéer i Sverige. Ni når mig via bloggen eller k.ramo@live.se