När det inte alls blir som man tänkt sig

Efter lite kloka ord från Jenny hade jag bestämt mig för att köra på med träning för Murre. Kom till stallet, plockade ur sommardäcken ur transporten för förvaring och fodrade och mockade.
 
Hämtade sedan in hästen, tog av täcket och började borsta och ungefär där gick allt fel.
Först upptäcker jag att de bitit honom över ryggen igen..
 
 
Här fattas det alltså päls och hade blivit ett skrapsår innan jag sprayade det med silverspray. Självklart är det under sadeln såret sitter (men som tur är inte under tömkörningsgjorden).
 
Gick runt för att borsta på andra sidan och upptäcker det här:
 
 
Blod. Innan jag började tvätta var strumpan ännu rödare. Suck...
Velade lite om såret var djupt eller inte men kunde inte riktigt bestämma mig. Det hade i alla fall slutat blöda och kunde ändå inte sys. Visst är det hyfsat nära led men såg inga tecken på inflammation. Lite varmt precis runt om men det var allt.
Tjejen som passar katterna kom förbi och tyckte det var på nivån "ha på lite blåspray".
 
Jag var dock alldeles för nojig matte och därför fick han såret inpackat med sorbact.
 
 
Som tur är ska jag jobba kväll imorgon och kommer därför hinna åka till stallet innan jobbet. Håll tummarna nu att det inte är någon fara!

Murrefin i snön

Träningslusten tappade jag bort helt och istället är hjärnan full med hästtransporttankar. Jag har dessutom skött stallet helt själv i nästan en vecka och jobbat ganska mycket, så energin räcker inte riktigt till allt.
 
Problemet med hans hull stör mig också, jag tycker det är så svårt att veta vad jag ska göra. Här om dagen fick han testa Primero-foder, det är gräsbaserat och kanske skulle passa pojken bättre. Eller så kommer aptiten när han får träna mer.
 
Hur hade ni gjort med en häst som var svår att hålla i hull, träna eller inte?
 
Murre var tunn när han kom till mig också, men då fanns det gräs ute och gräs är ju typ det bästa hästfodret som finns (; Då tränade jag honom efter den nivån han var på då och han gick upp fint i både hull och muskler.
 
 
Så här såg i alla fall Murre ut i helgen.

God måndagsmorgon!

Ibland när jag var liten väckte mamma mig genom att sjunga "måndag morgon och  mitt huvud är så tungt". Jag fattade ingenting. Raden är ifrån låten " Gräsänklibgsblues" och jag hade nog inte fattat resten heller då.
 
Låten; http://youtu.be/6xANKg9usmU
 
Hur som helst, mitt huvud är inte så tungt och fiskarna kaninerna lever.
 
 
Senaste numret av Equipage hade en artikel om tömkörning och den ville jag inte missa! Tror att jag ska ta med tidningen för  att läsa på tåget :)



Husdjursagronom och kaninägare med hästar i både hjärtat och hjärnan som skriver om livet. Muar heter min fina gulsvarta häst (men han kallas bara för Murre), en av drygt tjugo akhal tekéer i Sverige. Ni når mig via bloggen eller k.ramo@live.se