Katarina

Lite som en stunt-ryttare (men jag satt kvar)
Hoppträningen idag började bra, vi galopperade över bommar (jätteduktiga!!), försökte ta oss igenom bommarna i hörnet (mja, gick lite trassligt men va fasen) och sen hoppade vi ett litet hinder på volt (duktiga Murre!!).
 
Han krånglade lite in emellan men inget jätte, bara skuttade lite på stället och ville inte riktigt fram.
 
Tränaren hade ställt upp tre (små) hinder på rad med ett galoppsprång emellan och först hoppade vi det sista hindret enskilt så att vi kom in lite snett. Detta gick alldeles utmärkt. Hoppade hinder två och tre och det gick också bra. Lagom till att vi skulle hoppa alla tre hinder däremot sa Murre nej tack.
 
Han ville inte gå framåt, kickar mot skänkeln, bockar lite på stället, reser sig, backar, reser sig och tja, jag kände mig mer som en stunt-ryttare än ett hopp-proffs. Eller så har jag fått en stunt-häst istället för hopphäst, haha. Någon gång satt jag lite löst bara men jag får ju bara inte ramla av så det är bara att klamra sig fast (;
Vi höll på så ett tag. Ganska länge höll vi på. Tror faktiskt aldrig att han testat mig så hårt i ridningen innan, men det gick ju bra det med. Min taktik är att skänkla, smacka och be honom gå framåt. Ibland lägger jag på spöt när han är riktigt bråkig fast själva grejen är att visa vad jag vill - framåt, och vänta ut honom.
 
Tids nog släpper det.
 
Sen! Då jäklar! Vi lyckades till slut komma framåt, komma fram i galopp och hoppa alla tre hinder. Två gånger till och med och Murre var jätteduktig!
Fina fina hästen. Han är inte dödsenkel och kräver massa ridning, men vad fan, han är i alla fall min <3
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress