Sagan om en Saga - Barbackaritt och nästan markkänning

Dagens träningspass började spännande, ja, redan innan jag kommit upp på hästen faktiskt.

Normalt när jag rider med barbackasadeln brukar jag stå på en pall, hoppa upp över Murres rygg så jag ligger på mage och sen lite smidigt svänga över högerbenet och liksom sätta mig upp.

Idag funkade det inte alls (jag skyller på alla lager kläder, säkerhetsvästen har jag ju alltid). Hoppar upp, lägger mig på mage och sen börjar hästen gå. Jag tappar balansen lite och är nära att trilla av på fel sida med huvudet före.

Får stopp på hästen och gör ett nytt försök att komma upp i sadeln. Lyckas efter lite om och men.

Murre innan ridturen.

Vi red på banan idag och tränade det vi brukar träna på, någonslags lösgjordhet med hjälp av volter och öppnor. Jag tycker han har varit lite tjaffsig i munnen senaste tiden och var tyvärr ingen skillnad idag heller, i varjefall inte i skritt. Traven däremot var riktigt trevlig.

Halva grejen med att rida barbacka är ju att det verkligen känns när han inte är avspänd - det blir helt enkelt jättesvårt att sitta kvar. Huvudets position bryr jag mig mindre om, målet är en avspänd häst som rör ryggen på ett bra sätt. Kryper han lite bakom lod och inte har nacken som högsta punkt är inte det hela världen.

Vi travade lite bommar också. Och kanske hoppade ett litet kryss på volt, bara några få gånger (sen blev hästen mer ånglok och jättepigg och jättesvår att sitta kvar på). En del övergångar fick vi också in. De behöver vi nog träna mer på (haha som allt annat också då men ni fattar).

Imorgon ska jag och stallägaren rida ut och galoppera!

Katarina