Fitness för ryttare

Nu på kvällen har jag prövat två av övningarna ut boken Fitness för ryttare. Har skrivit en liten recension om boken tidigare (http://saganomensaga.blogg.se/2014/january/imorgon-borjar-vi.html). Hur som helst så har man en balansboll som redskap i många av övningarna, någonting som inte finns i lägenheten i Flogsta...
 
..men däremot hemma hos mamma och pappa i Uddevalla!
 
Boken fick därför följa med hem och de två första övningarna är testade. Bokens allra första övning på balansboll handlade om koordination och ett stabilt bäcken. Det är inga av mina problemområden utan kändes nästan lite för lätt.. Raskt över på nästa! Benstyrka och balans sade sig den kunna förbättra.
 
Jag hade lite svårt att göra precis så som övningen föreskrev, den lodräta sitsen man skulle ha föll gärna över i jockey-style istället.. Balansen kändes bra men övningen var lite svår eftersom bollen hade en tendens att rulla iväg för mig så den fick bli aningens modifierad för att funka.
Tre minuter senare brände det ändå ganska gött på framsidan låren och därmed får övningen klart godkänt resultat.
 
 
Vet inte riktigt om ni tycker att "vanlig" träning är rolig att läsa om men är ju tyvärr väldigt ofrivilligt hästlös för tillfället och inspirationen till de där långa åsikts-inläggen är inte på topp efter en lång arbetsdag.

Joggingtur och tömkörning

Idag tömkörde jag Fiffi igen, säkert jättenyttigt (speciellt eftersom vi ska träna nästa vecka) men mja.. matten har nog ingen talang för det. Blir mest yr i huvudet av för många volter (och eventuellt bristen på lunch) och ingenting ville sig riktigt helt hundra. Jaja, vi försöker i alla fall. Klev över vattenmattan några gånger också (som jag var duktig och flyttade på innan så det ligger på ett nytt ställe) och det gör hon numer utan att blinka.
 
Efter tömkörningen så tog vi den traditionsenliga joggingturen. Fiffi har fått enorma ransoner med tillskottsfoder (okey då, det mesta är hackad lucern som är fluffigt och fint och väger som bomull, men det fattar ju inte ponnyn) och för att förtjäna detta ska hon arbeta 20 minuter i skritt och 20 minuter i trav och galopp.
Vad matten får för att ha sprungit runt med henne i flera kilometer, fått de nya skorna nerlerade eftersom någon tydligen har för fina hovar för att gå i lera samt har lärt sig att tacklas, det vet jag inte riktigt. Men lite roligt var det allt (;

Hur liksidig är du?

Något jag funderat en del på under den senast tiden är hur jag skall kunna förbättra min egen liksidighet. Vi kräver så mycket av våra hästar men glömmer ibland bort oss själva och hur vi påverkar.
 
Under det senaste halvåret har jag verkligen fått rannsaka mig själv. Jag har upptäckt att jag är väldigt svag i högersidan och ganska ojämn. Nu visade det sig att det egentligen inte är mig det är fel på utan hästen, men jag har aldrig riktigt lyckats kompensera hundra för hennes svagare högersida.
 
Nu kanske man inte ska ha det kravet på sig själv heller, jag menar, även om det är en liten ponny så är hon fortfarande mycket större och med mer muskler än mig, men ni fattar grejen.
 
 
Hur som helst, tillbaka till grunden - hur liksidig är du?
Jag gissar att jag är som genomsnittsmänniskan, det går att skriva med vänster hand (är högerhänt) men det blir väldigt fult och är ganska kämpigt.
Jag ville därför ha ett enkelt sätt att träna upp liksidigheten på, men det var tvunget att vara smidigt och lätt att få in i vardagsrutinerna.
Då kom jag och tänka på att min mamma står på ett ben och borstar tänderna, för att träna balansen. Detta är knappast någon utmaning för mig som har en grym balans (tack alla hästar för det!) så istället borstar jag tänderna med vänster hand.
 
Det visade sig vara en toppenidé! Idag har jag hållt på med mitt experiment i en vecka eller så och märker redan stor skillnad. Nästa steg var att börja smöra morgonmackorna med vänster, där över jag fortfarande upp tekniken. Planen är att utöka med svårare grejer ju bättre jag blir.
 
Gör ni något för att träna eran liksidighet?



Husdjursagronom och kaninägare med hästar i både hjärtat och hjärnan som skriver om livet. Muar heter min fina gulsvarta häst (men han kallas bara för Murre), en av drygt tjugo akhal tekéer i Sverige. Ni når mig via bloggen eller k.ramo@live.se