Jens Fredricson och jag är av samma åsikt

Det var en rubrik på Hippson "Stordrift ger bra hästar till vettigt pris" (länk här) och det är ett referat av ett föredrag Jens Fredricson hade haft för SvRF.
 
Jag har länge pratat, och skrivit om, att dagens hästuppfödning och hästhållning är alldeles för dyr och orationell. Det är inte hållbart i längden och Jens håller med mig - vi kan inte ha hobbyhästar och ridskolehästar som kostar 200.000:- att få fram för hobbyryttare och ridskolor har inte de pengarna. Uppfödarna (eller köparna) går back och sånt funkar ju inte i längden.
 
Alla avlar för att få fram nästan OS-vinnare, eftersom det är de enda hästar som faktiskt betalar sig, medan vi har inte ens en bråkdel så många OS-ryttare. Både hästarna och de mindre erfarna ryttarna riskerar att fara illa när hög prestation är det enda som meriteras.
 
Det är dags att tänka om.
Rationalisera hästhållningen, och framför allt uppfödningen. Lantbruket har massor att lära oss!
Det behövs fler och större lösdrifter för fölston med mer proffesionell personal som sköter allt från betäckning till fölning och avvänjning. Aveln borde fokusera mer på att kunna passa de flesta av oss, men hästar som har schysst mentalitet och sunda kroppar.

Brödbak och dokumentärer

Idag är jag trött och har därför gjort väldigt lite förutom att bakat bröd och gått en sväng till affären.
..en sak man däremot kan göra samtidigt som man tar det lugnt är att se på tv.
 
SVT play är min nya favoritkanal och de har massa häst-dokumentärer!
 
Började igår med Den perfekta araben, en dokumentär från 90-talet om två kvinnor som båda är/var uppfödare av arabhästar.
Idag fortsatte jag med Guldläge, en (tyvärr rätt kort) dokumentär om Peders väg till OS. Hela hans resa är så fantastisk och inspirerande och jag blir alltid lite tårögd när jag tänker på det.
 
Till sist har vi en till svensk dokumentär vid namn Jockey! som handlar om två kvinnliga jockeys. Den hade jag tänkt se imorgon, eller ikväll kanske.
 

Visst ni att..?

 
 
Jag red en nordsvensk travare under mina första år i Uppsala. En stor skillnad jämfört med Murre (;



Husdjursagronom och kaninägare med hästar i både hjärtat och hjärnan som skriver om livet. Muar heter min fina gulsvarta häst (men han kallas bara för Murre), en av drygt tjugo akhal tekéer i Sverige. Ni når mig via bloggen eller k.ramo@live.se