Pannlugg

 
Svarta Faran har fått lång pannlugg. Och är inte så farlig längre.

Hästpassaren inskolad

Idag var jag och min vän Karro (hon som ska passa Fiffi) på stans två hästaffärer och sen i stallet. Typ 6 timmar hästar, hade nästan glömt bort hur roligt det var att ha någon att verkligen dela sitt intresse med!
 
Hur som helst, Fiffi fick ett nytt träns och lite småsaker innan vi åkte till stallet för en grundlig genomgång av precis allt. Vad hon har för borstar, utrustning, foder, var schabrak finns om hon behöver byta, sårtvätt och reflexer. Sen red vi ut. Jättelänge. Mycket galopp också, trav är liksom inte riktigt Svarta Farans grej. Däremot så gick jag sista biten hem, jag lovar.
 
 
Jag och Svarta Faran. Första bilden på oss någonsin!
 
 
Karro och Fiffi (som bara vägrade se normal ut på någon bild, men ni vet ju hur Fiffi ser ut liksom :)

Idel beröm

Idag lånade jag Svarta Faran igen och lät en vän rida Fiffi. Uteritter med sällskap kan ju vara något av det bästa!
 
Tjejen som red Fiffi är duktig med har inte ridit på länge, och bara öste beröm över min söta lilla ponny! Sånt värmer i ett mattehjärta. Hon fick Fiffi att gå riktigt fint och avslappnat också, inte helt enkelt på henne första ridturen som dessutom är ute. Svarta Faran var också snällare än vanligt, bara några tvärnitar och ett ställe där det var fullt ös medvetslös-galopp som gällde. Jag lät henne hållas, lite roligt ska man ju få ha (;
 
Så härligt att ha en häst man kan sätta upp vem som helst på också (ja, nästan i alla fall) och få höra att hon är så fin i psyket och lättriden. Precis det jag vill åstakomma med min lilla Saga, en häst som alla kan rida och som går bra med alla ryttare.



Husdjursagronom och kaninägare med hästar i både hjärtat och hjärnan som skriver om livet. Muar heter min fina gulsvarta häst (men han kallas bara för Murre), en av drygt tjugo akhal tekéer i Sverige. Ni når mig via bloggen eller k.ramo@live.se