Sadel möter mattkniv

 

Nya dyrgripen!

Min alldeles nya, fina sadel. En stor skillnad från min gamla som säkert hade 20 år på nacken (;
 
 
Sadelgjorden fyndade jag på Hööks halva rea-pris och tur nog stämde den väldigt fint färgmässigt också, nu hoppas jag bara att längden funkar (denna gjorde är 110 istället för 100 som min vanliga).
 
Innan jag gick hem från butiken sa sadelprovaren "men du rider väl med halsring?". Murre gjorde nog ett visst intryck :P

Sadelprovning med jackpott

Idag var den stora sadelprovardagen och jösses vad vi provade sadlar, säkert fem-sex stycken uppsuttet. Murre var duktig och skötte sig bra, fattade galopp rätt schysst och tjurade inte ihop sig speciellt mycket alls.
 
...förutom en gång. "Nu ska vi testa en equiline-sadel, de flesta hästar brukar liksom få en extra växel i dem och röra sig riktigt bra. Får se hur det blir på din häst". Jorå, Murre var väl snäll och det gick att skritta i sadeln men vid minsta skänkel för att be om trav dog han direkt och började nästan backa. Hoppade av efter ett par minuter bara - den sadeln var lätt att utesluta (och skönt det för den hade ett betydligt högre pris).
 
Resterande sadlar tyckte utprovaren var bra allihopa medan jag fick lite olika ridkänsla i dem. Någon hamnade jag lite i framvikt, en annan kände jag inte tillräckligt med stöd för skänklarna i och en tredje var bara alldeles underbar.
 
Det blir en mörkbrun liten pärla i 16", alldeles ny faktiskt. För att riktigt testa sadeln drog Murre iväg i någon extrem stegring/bockningsattack under avskrittningen och ja, jag satt kvar. Bara sadelprovaren som blev lite blek om nosen..



Husdjursagronom och kaninägare med hästar i både hjärtat och hjärnan som skriver om livet. Muar heter min fina gulsvarta häst (men han kallas bara för Murre), en av drygt tjugo akhal tekéer i Sverige. Ni når mig via bloggen eller k.ramo@live.se