MENY
Jag vet ingen häst som är så kär i människor som min Murre. Kravlösa människor, kanske jag bör tillägga. Ni vet såna som kommer in i hagen och vill klappa lite, vänliga snälla människor som han kan hälsa på.
Å andra sidan är han väldigt mycket mattes häst. Så fort någonting blir otäckt duger ingen annan. Och otäckt, det kan ju nästan vad som helst vara. Nervklen, hade man nog sagt o honom som människa på 1800-talet.
Det händer lätt saker och de händer snabbt.
Därför var det så lustigt häromdagen när min man tog ut Murre i sommarhagen. Han är totalt ovan med hästar och hade dagen innan mest blivit vallad runt i hagen av Murre - bokstavligt talat.
Hur som helst så lyckades nu mannen hitta rätt grimma, ta på grimman och gå med hästen till hagen helt utan missöden.
Jag var sjukt imponerad.
...sen tog det lite väl lång tid och jag såg inte skymten av de andra två alls.
Nej, med mina snälla små shettisar hade det inte gått lika bra. Inte ens en grimma hade han fått på och dök sedan upp på trappen lite lätt irriterad.
Jag gick och hämtade småttingarna själv och tänkte att kanske är en shetlandsponny en rätt självständig typ.
0