Ett nytt år som smäller högt

Ingen lär väl ha undgått att vi snart lämnar 2014 bakom oss för att fortsätta vår väg i 2000-talet med år 2015.
 
Mitt nyårsfirande kommer inte vara speciellt spektakulärt, nej, jag sitter på jobbet hela natten för att försöka tjäna ihop lite slantar till mat och hyra för både mig och ponny.
Från fönstret på mitt jobb är det utsikt över två helt skilda stadsdelar i Uppsala och oavsett åt vilket håll man tittar så kommer det att smälla högt och länge.
 
Jag kan tycka att nyårsraketer är fina. Ingenting jag själv skulle lägga massa pengar på, men om andra nu så vill är det upp till dem. Däremot stör jag mig lite på att det skjuts så himla mycket. Där jag bor började de redan under förrmiddagen med massa raketer (antar jag, inte så att man ser några färger mot blå himmel och sol men tror väl inte att de skjuter något annat).

Det finns så många som far illa av allt smällande och jag tycker därför att man i alla fall kan begränsa sig till runt sjäva tolvslaget. Måste vara hemskt att som hundägare försöka få till den där långpromenaden på förmiddagen och sen ändå få allting förstört för att folk skjuter hejvilt även under ljusan dag? Och det handlar ju inte bara om hundar, även hästar och katter och människor kan må dåligt av skjutandet i tid och otid.
 
Mina kaniner vet jag inte riktigt hur de tar det hela, jag bara hoppas att de inte lider något utan kan krypa in i ett litet hus och stanna där om det blir läskigt.
 
 
Brukar ni skjuta raketer på nyår, eller har ni djur som måste få extra hänsyn på grund av smällarna?

Ni vet ju att jag vill ganska mycket..

Och en sak till som står på min "att göra"-hästlista är att rida Teamchasing.
 
Till det kommer jag behöva en annan häst (med betoning på häst då, tror inte det finns några ponnyklasser och det borde nog inte finnas heller, haha).
 
En kort beskrivning av sporten: "Teamchasing påminner om terrängmomentet i Fälttävlan men med den stora skillnaden att man rider i lag om tre ekipage. Det gäller att avverka den 2-3 km långa banan på snabbast tid men samtidigt i kontrollerad ridning över ett 15-tal terränghinder av varieranade karaktär. Varav ca hälften är bedömningshinder som ska hoppas samtidigt. Alla tolv hovarna ska vara i luften samtidigt för att undvika tidstillägg." (källa)
 
Ofta är lagmedlemmarna utklädda i något passande för laget och det har tidigare funnits på programmet till Falsterbo Horse Show. Kanske något att satsa på för att få rida på Falsterbo? (Någon unghästfinal eller childerns-hoppning lär ju jag inte komma dit på som tävlande...)
 
 
Här är det ett gäng från K1 som rider. När jag gjorde praktik där pratade jag lite med deras tränare i team chasing, en av majorerna. Eftersom K1 vunnit mycket tänkte jag få lite insider-tips. Det han sa var att vad man än gjorde fick man aldrig bromsa - bara rida framåt. "Börjar du hålla tillbaka hästen kommer ni lätt i otakt i laget och tappar både tid och poäng".
 
Nyttig lärdom att ta med sig!

Finaste Fiffan

 
Fiffi sa starkt ljus.
 
 
..men visst är hon fin i nya grimman?
 
 
För övrigt så är jag väldigt nöjd med våra hagar. De är platta och avlånga = små skaderisker men ändå lätt för hästarna att röra sig (visst finns det roligare hagar men de slipper i alla fall massa halka). Varje hage har en liten skogsdunge som skydd och nu när det blev snö fick ponnyhästarna en storbal halm istället för hö eller ensilage.
 



Husdjursagronom och kaninägare med hästar i både hjärtat och hjärnan som skriver om livet. Muar heter min fina gulsvarta häst (men han kallas bara för Murre), en av drygt tjugo akhal tekéer i Sverige. Ni når mig via bloggen eller k.ramo@live.se