Sagan om en Saga - Historien om hur det blev Murre

Historien är gammal, men kanske värd att dra igen?

Innan Murre hade jag min första ponny, Fairytale. Jag köpte henne som nyss inriden ungponny och vi fick tyvärr inte så lång tid ihop innan hon blev ganska långvarit konvalescent och sen utdömd.

Jag bodde då i Uppsala, pluggade och hade träffat min vän Karro, som ägde en akhal teké. Ni vet, drömrasen. Hennes var dock importerad från Ryssland och det var lite över min liga. Jag behövde hitta en betydligt närmare. Hösten 2014 såg jag en till salu på HästNet. Det var Murre och ni kanske förstår chocken. En akhal teké? Till salu? Och den fanns i Sverige?

Jag levde dock på hoppet gällande min ponny och HästNet-annonsen försvann igen.

Ponnyn blev utdömd och vart hittade man egentligen hästen med stort H? Jag kollade på en del fullblod, direkt från banan men nja.. Karro peppade mig till att leta efter en teké istället. Och så var han visst där igen, på en annons på rasföreningens hemsida. Jag tog mod till mig och ringde ägaren. Det var på en söndag. En annan kompis stoppade mig från att köpa på postorder "du måste faktiskt träffa hästen först". Jag frågade massa frågor sådär som man ska men det fanns inte så mycket att berätta, han var snäll och hade rätt pass. Jag var absolut välkommen men en tjej hade redan bokat provridningen till nästa lördag.

Jag blev kallsvettig och fick panik.

Det fanns en provridning bokad!

Vi hade ett lucka i schemat på onsdagen (dvs en inte så viktig föreläsning och onsdagarna slutade alltid vid lunch på SLU) så jag bad att få komma då. Letade upp en gammal kollega som var den enda villiga att åka Uppsala-Sveg. Fem timmar upp till Norrland i februari tar mer än fem timmar.

Provridningen av Murre. Underlaget var rätt kasst så jag kunde bara skritta och trava. Kul med tanke på hur mycket vi fått kämpa med galoppen efter det, haha. Han var i alla fall svängbar och kastade inte av mig. Saken var biff.

Det här var andra gången någon red honom sedan han blev inriden hösten före.

Bebisvalpen. Jag var kär.

Kompisen fick köra första sträckan hem, jag var fullt upptagen med att ringa ägaren för att göra allt för att få köpet i hamn. Hon hade inte varit med under provridningen men var inte svårflirtad alls, trots att jag inte kunde ta hem honom på en gång. Väl tillbaka i min studentlägenhet, typ mitt i natten, betalade jag handpenningen. Nu var det klart.

Och tre månader senare stod han och betade gräs i Uppsala.

Katarina