Katarina

Igår gick jag och Murre på en mycket lyckad promenad. Vi gick förbi stora ödegården, ut på asfalten, passerade igenom en gård, gick på en åkerväg, var nästan uppe hos grannen med grusridbana, asfalt igen, mötte bil och gick förbi kor.

 

Allt utan större strul eller missöden. Sakta med säkert gör vi oss redo för att börja rida ut.

 

Det får ta den tid det tar. Vi har inga fantastiska skogsvägar runt knuten och jag vill verkligen att han ska vara trygg när vi ger oss ut bland bilar och folk.