Katarina

Eller vad jag nu ska kalla det.

 

Igår var Murre definitivt drabbad av det problemet. Första gången jag försökte longera på ridbanan, i alla fall sedan staketet kom. Också första gången jag försökte longera över bommar här hemma. Murre är ju rätt rutinerad ändå, men trots det stod han mest på bakbenen första kvarten. Vägrade gå framåt, kastade sig osv tills mattes tålamod nästan tog slut.

 

Sedan uppförde han sig och gjorde övningarna bra i både trav och galopp. Så här är det ofta med nya grejer.

Idag tog vi en kortare promenad, för andra gången. Den första gången vi tog den rundan höll vi på att inte ta oss hem igen - han cirklade runt mig, bockade och härjade.

Idag gick han på slakt grimskaft utan minsta problem. 

 

Ibland blir man ju bra trött på tönten, samtidigt som det är otroligt skönt att veta att strulet inte är för evigt.